De' finns ett litet hus, långt bort i en skog,
i de' bor en gosse som sitter i ett hörn,
han heter Gunnar, jå, jå, han heter Gunnar.
Han gör lustiga ting, men springer ej omkring,
han sitter envist kvar, han går på, på, på hela da'n.
Håll-i-gång schacket kommmer på besök,
klampar in och tar sig en gök,
men va' gör Gunnar, ja, ja, va' gör Gunnar?
Han går på med sitt jobb, han vänder ej sig om,
han mumlar hest och ler, va', va', va' gör han där?
Gunnar spinner råg, re'n på morro'n.
Gunnar spinner råg, hela dagen.
Gunnar spinner råg, sent på aftonen.
Hur många av oss har inte lyssnat till denna sång? Det är alltså frågan om Fraudulents "Gunnar spinner råg" från deras LP-skiva Dilemma. "Gunnar", som musikstycket allmänt kort och gott kallas, har på den senare tiden nått en popularitet av sällan skådad omfattning. En popularitet som ger sig till känna i de mest varierande sammanhang såsom fester och bilorienteringar. En popularitet som spridit sig över de traditionella kultgränserna. En popularitet som lämnat få av lyssnarna oberörda. Vadan detta enorma tycke för en vid den första anblicken helt vanlig låt? Tebladet har låtit Kalkonklubben ta sig an uppgiften att analysera Gunnar för att reda ut orsakerna till ett fenomen som fortsättningsvis chockerar omvärlden.
Eftersom det är frågan om ett musikstycke betyder både texten och musiken mycket. Tillsammans harmonierar de, åstadkommande betydligt starkare känslointryck än skilt för sig. Om musiken kan inte så värst mycket skrivas, den bör höras för att upplevelsen skall erfaras. I korthet kan nämnas att experter beskriver melodin och dess utförande i termer som "i sin enkelhet genial", "fulländad grundrock" och "förträffliga soloarrangemang". Lyssnandet må utgöra motiveringarna.
Texten kräver en djupare analys, det är också möjligt eftersom texten finns här ovan och analysen direkt kan relateras till orden och raderna. Vi hoppas att läsaren, ifall denna förundrat sig över fenomenet Gunnar, efter att ha läst denna analys behjälpligt förstår orsakerna till en av de mer intressanta bland företeelserna inom den moderna musikvärlden. För den som tycker att det inte är något att förundra sig över må följande analys fungera som en bekräftelse.
Till framställningssättet är texten neutralt berättande. Detta innebär att budskapet presenteras på ett sätt som fråntar sångaren alla samband med de händelser som besjungs. Med grammatik går det att förklara så att första person (jag, vi) och andra person (du, ni) saknas helt och hållet, endast tredje person (han, hon, den, det, de) förekommer. Detta är inte ägnat att förenkla sångarens uppgift, tvärtom, det blir betydligt svårare att leva sig in i andemeningen. Avsikten med att sjunga i tredje person är att göra sången så allmängiltig som möjligt. Sålunda sker ingen inskränkning i trovärdigheten fastän sångaren inte har det minsta med de i texten nämnda personerna att skaffa. Nämnas bör att det neutrala berättandet är den överlägset mest använda framställningen då det gäller ballader och sånger om legender och legendariska personer. Om tidsformen kan konstateras att den mest allomfattande, d.v.s. nutid, används genomgående. Det allmängiltiga draget blir härmed underbyggt på kraftfullt och lyriskt effektivt sätt.
Sångtexten inleds med ett enkelt konstaterande som inducerar associationer till vad man i det närmaste kunde kalla agrara boendeförhållanden. Dessutom ges svaga indikationer om att det inte är frågan om någon herrgård, snarare ett litet torp. Detta understöds av den andra raden som säger att gossen i fråga sitter i ett hörn, antagligen för att stugans golvareal är så knappt tilltagen att någon viktig utrymmeskrävande apparatur mitt på golvet trängt undan honom till hans besynnerliga tillhåll.
Den tredje raden fungerar som musikteknisk åsnebrygga. Först nu berättas att sången handlar om Gunnar. Hittills har lyssnaren intresserat följt med texten för att få reda på vem som bor i stugan, nu kommer svaret och strax därpå möjliggörs en nästan omärkbar övergång från boendeförhållandena till Gunnars intressanta göromål. Den fjärde raden förtäljer det pekuljära att "han gör lustiga ting", vilket kan betyda nästan vad som helst, men upprepandet av den andra radens innebörd, att Gunnar faktiskt sitter stilla (i ett hörn), inskränker betydligt på de sysslor han kan tänkas hålla på med. Versen slutar med den femte raden, där förekommer ytterligare en repetition av den statiska karaktär Gunnars syssla uppvisar, som avslutning avslöjas att han minsann gör sitt jobb ("gå på" betyder i detta fall INTE att promenera utan att utföra sin syssla) så flitigt att hela dagen tillbringas i arbetets tecken.
Efter den första versen har man fått erfara att sången handlar om Gunnar och att han lever under agrara förhållanden. Däremot sysslar han varken med jord- eller skogsbruk, vilket vore det naturliga, nej, han gör något lustigt inomhusarbete som inte kräver fysiska förflyttningar men nog likväl en omfattande och mer än dagslång arbetsinsats. Nu är lyssnaren mogen för vers två, där det uppdagas vad Gunnar håller på med.
I vers två, rad ett, sker en märkbar förändring. Nu berättas inte längre om det enformiga livet i stugan, nej, ett synbarliget muntert gäng kommer för att besöka Gunnar. Detta innebär en helomvändning i berättarstilen. Lyriskt sett är detta ett vågat men lyckat grepp, kontradiktionsförhållandet är förvånansvärt upplyftande. Vad gänget, eller schacket, är ute efter klargörs i rad två där man med biologiska liknelser associerar besökandet med ett visst syfte: Brännvin. Att schacket vill meddela om sin ankomst visas av att det "klampar in", detta meddelar Gunnar om vad som är att vänta och klargör besökets karaktär av halvöverraskat vänskapsbesök.
Efter denna beskrivning av schackets besök följer den från första versen bekanta åsnebryggan. Nu är den emellertid av frågande, inte konstaterande, karaktär. Dess primärfunktion är att sammanlänka gängets besök och Gunnars sysslor, d.v.s. att möjliggöra en övergång från andra versens besökssekvens till en fortsättning på den första versens sysslobeskrivning. Som förenande länk fungerar frågan: Hur reagerar Gunnar på Håll-i-gång schackets besök?
Gunnars reaktion på det oväntade besöket uppvisar skenbara motstridigheter. Å ena sidan fortsätter han sitt arbetande, vilket kunde antyda att besöket inte uppfattas som positivt, han vänder sig inte ens om. Å andra sidan mumlar han något, sången berättar inte vad, och ler. Enligt detta vore besöket inte av helt odelad negativ karaktär. Att han inte vänder sig om skulle således betyda att hans arbete kräver oavbruten koncentration och att han är på det klara med vad besöket kommer att innebära, och därvid inte behöver bekymra sig om triviala saker som att hälsa besökarna välkomna eller be dem dra åt skogen(?). Versen slutar med den vid det här laget berättigade frågan vad Gunnar gör i sitt hörn i sin stuga.
Efter den andra versen kan den smarta lyssnaren deducera långtgående slutsatser angående Gunnars göromål och orsaken till besöket. Ett gäng som brukar alkohol, antagligen i berusningssyfte, kommer och stör Gunnar på ett ganska burdust sätt. Varför har schacket tagit sig långa vägar till ett litet hus i skogen? Varför tränger det sig på hos Gunnar som de borde veta att lever under trångbodda förhållanden? Det blir ju ännu trängre i den tidigare trånga stugan. Att Gunnar skulle vara ett glädjepiller för Håll-i-gång schacket är svårt att förstå enligt beskrivningen av hans arbete och hans till överdriftens gräns drivna samvetsgranna inställning till detta. Nej, det är något som inte stämmer om man antar att Gunnars syssla och besökets orsak är helt fristående från varandra. Om man däremot helt riktigt antar existensen av ett sambandsförhållande leder detta till en ur logisk synpunkt obestridlig konklusion.
Konklusionen är helt enkelt den att Håll-i-gång schacket för att hållas i gång behöver brännvin! Allt tyder på att Gunnar förser det med denna ädla, brända dryck. Och vad mera är, han gör den dessutom själv! Vi vet ju alla att hemdestillering är en koncentrationskrävande syssla på grund av den nästan totala avsaknaden av automatik (IMP var inte uppfunnen då texten skrevs), således har Gunnar för att åstadkomma ett klanderfritt destillat sett sig tvungen att ständigt kontrollera kvaliteten på sin produkt. Han sitter oavbrutet vid sin apparat och gör praktiska kvalitetsanalyser samt testar verkningsgraden. Håll-i-gång schacket vet av erfarenhet att Gunnars produkt håller en genomgående hög kvalitet, den är ett varumärke man kan lita på. En annan orsak till att Gunnar är en omtyckt leverantör är att han trots misstankarna om motsatsen inte alls är någon tråkig person. I själva verket är han mycket trevlig. Detta framkommer inte explicit av texten men det musikaliska understödet ger besked om att så är fallet.
Beroende på om lyssnaren lyckats dra rätt slutsats eller ej kommer den refrängliknande avslutningen antingen som en slutgiltig bekräftelse eller som en trigger till en aha-upplevelse. I avslutningen har man använt sig av den folkloristiska omskrivningen av hembränning: Att "spinna råg". Detta upprepas hela tre gånger, varje gång för en skild tid på dygnet. Slutet artar sig till en formligen bejublande lovsång till den Luther-puritanska inställningen till arbete som man ännu kan påträffa i vissa delar av landet. "I ditt anletes svett ..." kan man med fog anpassa på den hårt arbetande Gunnar, han gör minsann rätt för sig, ingen rokuli får störa den livsviktiga sysslan. Från tidig morgon till senan kväll utför han sin livsuppgift dag efter dag, de korta nätterna är hans enda tillfälle att samla de krafter som krävs för att upprätthålla verksamheten år efter år. Gunnar vore förtjänt av mycket mera än han får, som det förhåller sig får han nöja sig med Håll-i-gång schackets nöjda och sakkunniga kommentarer och eventuellt en underdimensionerad ersättning i form av pengar. Men Gunnar klagar inte, nej, han är väl medveten om att han utför en livsviktig uppgift, ett kall, där tillfredsställelsen av ett lyckat jobb mer än väl räcker till för att upprätthålla det själsliga välbefinnande som är nödvändigt för att kompensera de kroppsliga uppoffringar som han så glatt bär på sina skuldror. Gunnar är kort och gott en mycket visklig person.
Ja bästa läsare, kan en sångtext som denna lämna någon helt oberörd? Kan någon lättsinnigt ignorera en av musikhistoriens främsta beskrivningar av en enkel människas strävsamhet att förverkliga sitt kall? Knappast, Gunnar är en sång som fastnar i minnet, en sång som beskriver en enkel liten människas liv på ett sätt som får den lilla människan inom var och en av oss att vakna upp och sprudla av liv. Gunnar beskriver på ett folknära sätt det som visa män misslyckats med i århundraden: Ett tungt liv kan vara innehållsrikt och givande. Gunnar är förtjänt av den position och det anseende den erhållit i både musikaliskt och livsåskådningsmässigt avseende.
Kalkonklubben / 10^6 J/s