För att gå rakt på filmen: Det är tydligen frågan om en lågbudgetsatsning, tiden under vilken filmen spelats in är kort och stämmer inte överens med det årstidsförlopp som normalt borde förlöpa. Till sin indelning är den för grovhuggen, man har försökt få med precis allt som går, och lite till. Men man har inte riktigt lyckats få de olika beståndsdelarna att korrelera på ett harmoniskt sätt. Antagligen oerfarenhet.
Filmen kan indelas under gruppen socialpornografi, d.v.s. en film där man gräver i allt elände som finns i samhället och ytterligare späder på en aning så att slutresultatet inte det minsta förmår få tittare att inse att vårt samhälle inte ännu är ett idealsamhälle. Tvärtom, antingen känner man sig nöjd över sin egen position eller så snyftar man en gång och sedan förtränger man allt. Men nog om socporr i definitionsavseende.
För att skildra filmens handling: Den lär basera sig på
verkliga händelser (som socporr ofta gör) från år 1986 men
många detaljer gör att man inte riktigt vet vad man skall
tro. En begåvad yngling från Uleåborg skall söka sig till
Tekniska Högskolan. Hans familjeförhållanden är
eländiga och komplicerade. Hans mor innehar en verklig
dräggkrog, Ellin baari, där allt möjligt samhälleligt
slask samlas. Dessutom har hon gift sig med en fängelsekund som
sitter inne för dråp. Det visar sig senare att han inte är
särskilt snäll, bl.a. stänger han henne ute helt naken och
tittar själv på teve. Pojken kan inte göra så mycket då
han befinner sig Helsingfors med sina studier, han kom in på
TH. Det verkliga eländet börjar då frun med hjälp av en
spurgu tar sin man av daga. Spurgun kommer ihåg lite för mycket
och börjar idka utpressning. Pojken försöker döda honom
men klarar inte av det. Polisen får reda på mordet, finner liket
i hamnen. Mor och son konstaterar att de inte vill fara till
fängelset, därför begår de självmord genom att köra
ner med bilen i hamnen. Slut på eländet.
Filmens bihandlingar får tittaren att begabba sig över
filmen. Här finns de verkliga klåperierna. Varför måste
pojken resa till Otnäs för att skriva inträdesförhören
när det går att göra i Uleåborg? Knappast för att på
natten beskåda två forskare och en laser i
f.d. rektorskansliet. Varför skriver endast något tiotal
människor inträdesförhöret och varför är
övervakaren så elak? Och av vilken anledning används
namnlistor på en fysikföreläsning? Kanske för att
föreläsaren, samma man som övervakade
inträdesförhöret, skall kunna pimsa pojken i värsta SA
stil? Pojken var den enda som klarade av att räkna
inträdesförhörets fjärde uppgift rätt, för detta
måste han stiga upp så att föreläsaren kan säga att
alla andra kommer att hata honom av denna orsak!
Ytterligare ett klåperi var den konvexa lins som styrde andra
hästspelares pengar i pojkens ficka. Återbetalningen var
nästan 20 gånger insatsen! Det är ju allmänt känt att
yrkesspelare använder små återbetalningar som kräver att
insatsen är stor men vinsten så säker att man med skicklighet
kan gå på vinst. Klåpigt var det också när pojken fick
veta att det står dåligt till hemma och att han borde genast
komma hem. Först efter att han missat tåget inser han att det
finns flyg!
Vidare ingår de klassiska ingredienserna kärleksbekymmer och
-bestyr, vacker natur i Lappland, festande studerande och
lärviterande spurgun, tyvärr i alltför liten
omfattning. Skulle de ha varit mera förekommande hade kantänka
filmen fått en mera harmonisk prägel.
Som teknolog kan man inte låta bli att notera den väldiga
korrelationen mellan den dåliga filmen och boken som alltid fanns
överst i pojkens bok- och prujubunt. Boken i fråga är bland
det sämsta i bokväg som man råkat ut för under sina
studier, rätt gissat, Numeerinen Matematiikka! Må denna
korrelation förtälja vad filmen går för.
Trots allt kan man hitta positiva sidor i filmen. Med större
resurser och skickligare handledning kunde något vettigt ha
åstadkommits, man får hoppas att regissören får en andra
chans, talang verkade han besitta men en rätt outvecklad och
oerfaren sådan. Vi har ju alla varit barn som små.
10^6 J/s